SnapsVisor 24
Snapsvisan: Märta
Melodi: I Apladalen i Värnamo
Det var en flicka, hon var en snärta.
Hon bar det klingande namnet Märta.
Vi bruka träffas så där ibland,
tills helt mitt hjärta hon satt i brand.
En dag sa Märta: ‘Ska vi spatsera
omkring i parken och resonera.
Vi kan gå runt ner på sta’n en stund
se’n får du följa mej på mitt rum.
På ett bananskal, som låg på vägen
där halka Märta, jag blev förlägen,
ty kan ni tänka, vad jag fick se?
Min Märta hade ett ben av trä.
Hon var en flicka av rätta sorten,
det fick jag se när vi kom till porten.
Hon hala klänningen upp en flik;
där hängde portnyckeln på en spik.
Och när som Märta hon hade somnat,
och hennes träben hade domnat,
jag rista namnet i hennes bark,
Alltmedan Märta i sängen snark.
En tös med träben ska ni bortvisa,
det har ni lärt av denna visa.
Jag plocka stickor i fjorton da’r
och har väl alltjämt ett flertal kvar.